Du bläddrar just nu i månadsarkivet för september 2010.
Vi är många som är missnöjda över att Sverigedemokraterna numera är i riksdagen. Det är ett främlingsfientligt parti som kategoriserar människor efter religion, kulturell bakgrund och etnicitet. Istället för att se människor som individer som är fria att leva sina liv som man själv önskar.
Just nu pågår en diskussion på olika ställen där man kraftsamlar mot SD. Detta visar sig bland annat i demonstrationståg runt om i Sverige mot rasism i allmänhet och mot SD i synnerhet. Såklart är det bra att, om man är av annan åsikt än SD, visar detta offentligt och bemöter deras politik.
Men det stora problemet är inte att SD har kommit in i riksdagen utan varför och hur de har kommit dit. 5,7 % av svenskarna eller drygt 330 000 har röstat på SD och det är det egentliga problemet som vi alla borde diskutera. Man måste acceptera demokratin och faktiskt inse att drygt 330 000 har utnyttjat sin rösträtt och valt SD, men det är problematiskt att så många svenskar anser det vara helt ok med intolerans i poltiken.
Än värre är det om man tittar på resultatet i skolvalen. Ungdomsstyrelsen rapporterar om resultatet i skolvalen där SD får 12,78 % av rösterna. Detta är många av de som ska rösta 2014. Historien visar väl att unga personer har mer radikala åsikter än äldre men för mig som liberal är detta ett enormt problem att en stor del av framtidens väljare delar de intoleranta grundprinciper som SD bygger sin politik på.
Problemet som sagt är inte de 17 män och 3 kvinnor som nu blir Sverigedemokraternas riksdagsledamöter utan problemet är den attitydförändring som skett i Sverige. En attitydförändring som i och för sig följer utvecklingen i en hel del andra europeiska länder, men ändå väldigt ovälkommen i mitt Sverige.
Därför får inte kampen mot rasism och intolerans riktas enbart mot Jimmie Åkesson och SD, utan måste ske på bred front på arbetsplatsen, bland vänner, i idrottsföreningar och i skolan. Det är väljarna som röstar på SD som måste omvändas, för jag tror inte att 330 000 personer tycker att vårt välfärdssamhälles framtid hänger på var folk är födda eller har för religion.
Detta är en kamp som alla måste ta, inte bara politiker och offentliga personer, utan även alla som står upp för mångfald och viljan att se varje människa så som hon är.
Integrationsfrågan blossade upp igår under TV4:s utfrågning av Alliansen. Björklund svarade bra att man måste kunna diskutera problemen med integrationspolitiken, eller snarare problemet med att många invandrare befinner sig i bidragsberoende och utanförskap. Folkpartiet är partiet som både historiskt och i nutid står upp tydligast för att Sverige ska ha en human flyktingpolitik och en generös arbetskraftsinvandring. Att då som programledaren igår, inte vara konstruktiv utan istället försöka klistra på Folkpartiet en åsikt som vi inte har och försöka få Björklund att skämmas, gynnar om något Sverigedemokraterna. Okunskapen hos programledaren var genant, då hon inte klarade av att skilja på migrationspolitik och intregrationspolitik.
Nyamko Sabuni deltog igår i en debattduell i Rosengård där hon också tydligt visade att Folkpartiet är partiet med tydligast och bästa integrationspolitiken. Att lägga arbetsförbud på asylsökande och inte ställa krav på kunskaper i svenska språket är att förminska människor och begränsa dess möjligheter att kunna utvecklas som individer.
Läs även en intressant debattartikel om hur två danska debattörer ser på utvecklingen i Danmark kontra Sverige.
Först ville V avskaffa RUT-avdraget, S ville tänka och MP ville ha kvar det. Sen gick de tre partierna in i förhandling och helt plötsligt ville alla tre avskaffa RUT, även fast lokala företrädare både från S och MP medgav att RUT ändå var rätt bra.
Nu har Konjunkturinstitutet släppt en rapport som visar på att RUT inte kostar staten någonting netto, eftersom staten får in lika mycket som avdraget kostar. Då visar sig oenigheten igen inom de rödgröna. Dagens Industri skriver om att Östros vill utreda RUT-reformen samtidigt som han vill avskaffa den.
Min tolkning är att Vänsterpartiet och vänsterfalanger inom S anser att jobb inom RUT-sektorn inte är tillräckligt fina jobb. De anser att det är skamligt att städa eller putsa fönster. Jag tycker det är tvärt om, den som har ett jobb ska vara stolt oavsett vad det är för jobb. Den som tjänar sina egna pengar betalar också skatt så att vi gemensamt kan ha en god välfärd med en bra skola, en bra vård och trygga sociala försäkringar.
Med fler som jobbar bygger vi ett starkare Sverige, rustat för framtiden!
Expressen skriver om att Socialdemokraterna nu tar in gamla s-profiler för att stötta Mona Sahlin i valet. Bl a är det Göran Persson som ska stötta. Persson som både i nutid och under sin tid som statsminister kraftigt kritiserat Sahlin. Det är ju jättebra att gamla politiker stöttar sina efterträdare och delar med sig av sina erfarenheter, men detta som sker nu är för genomskinligt.
Mona Sahlin aspirerar på statsministerposten men det är alla gamla profiler som ska ta henne dit. Problemet är bara om Sahlin hamnar på Rosenbad, ska Carlsson och Persson följa med henne dit då också. Väljarna har ingen tilltro till Mona Sahlin som statsminister, det kan inga debattartiklar av Ingvar Carlsson eller torgmöten med Göran Persson ändra på. Så dumma är inte väljarna!
Jag brukar inte vara den som kritiserar de mina offentligt, men läste partiledarintervjun i dagens Sydsvenskan och hoppas att jag missuppfattade Björklunds svar om flyktingpolitiken.
Björklund uttalar sig att Sverige bör strama upp flyktingpolitiken för att harmoniera mer med övriga EU. Detta är ett ställningstagande som jag vänder mig mot helt och hållet. Björklund har rätt i att Sverige tjänar på att mottagandet i EU ser mer likadant ut, men det är inget argument för att vi i Sverige ska strama upp vår asylpolitik. Sverige ska i EU jobba för att andra länder ökar sitt flyktingmottagande genom att sätta och höja golv för hur många länderna minst måste ta emot. Däremot ska vi i Sverige, och andra länder, ha rätt att ta emot fler flyktingar om vi så önskar, vilket vi såklart ska göra!
Jag inser också att det finns ett större utanförskap bland nyanlända än hos de som bott på samma ställe länge, samt att det finns ett större utanförskap bland de som inte lär sig svenska och får en egenförsörjning än hos de som gör det. Men för mig som liberal så finns det inte en viss konstant kaka som vi ska dela på, utan kakan blir större och större ju fler vi är som bidrar till den. Därför ser jag inget problem med att Sverige tar emot många flyktingar.
Problemet är att många hamnar i ett passivt bidragsberoende från dag ett. Det måste vara ett tydligare budskap från början att egenförsörjning är den primära inkomstkällan, inte bidrag. Därför ska arbete och språkpraktik vara det första som gäller för nyanlända i Sverige.
